Majoriteten av de filmatiserignar som gjorts om familjen Addams har riktat sig mot barn, men de flesta av dem går att uppskatta även som vuxen. Den här filmen bryter mot det mönstret, även om det finns ett par skämt för de vuxna i publiken, riktar sig den här filmen mot de klart yngre. Det är ingenting fel mot det i teorin, men det känns som om de inte ens förstår den målgrupp de satsar på. Filmen bjuder också på del 2373 i serien "Män i medelåldern försöker förstå sig på unga människor. " Det är sant att unga personer är som klistrade vid sina telefoner, men varje gång någon ska göra en barnfilm om det blir det så generande. Till exempel blir Wednesdays vän ifråntagen sin telefon, och hon beklagar sig då över att hon inte kunnat lägga upp bilder på sin mat på 3 dagar. Det är ju definitivt matbilder högstadietjejer är kända för att lägga ut på sina sociala medier 2019. How do you do, fellow kids? Det är en sällsynt frustrerande film för jag vill tycka om den. Jag klamrar mig fast vid varje roligt skämt som vid en livboj.
Jag uppskattar designdetaljer. Men i slutändan är det här en film som försöker vara rolig, som har alla förutsättningar, men som bara inte lyckas.
Den märkliga familjen Addams har tagit sin tillflykt till en hemsökt gotisk herrgård uppe på ett mörkt, dimmbeklätt berg med en läskig, gotisk herrgård. Där bor de fyra familjemedlemmarna med en butler som ser ut som Frankensteins monster, ett lejon, husets griniga ande, en hand som springer runt på eget själv och gud vet vad mer som gömmer sig i hörnen. En dag lättar dimman och avslöjar att det plötsligt byggts en pastellfärgad villaidyll nedanför (visuellt påminner det så pass mycket om inledningen till "Edward Scissorhands" att det börjar närma sig copyright-intrång. ) Familjen beger sig ner för att träffa sina grannar med olika mått entusiasm, men det visar sig att långt ifrån alla är glada att de bor där… De inledande scenerna är några av filmens bästa. Morticia Addams gör sig i ordning för sitt bröllop - vilket inkluderar en ovanligt sexuellt suggestivt soundtrack, och smink gjort av hennes döda föräldrars aska. Hon går ner för altargången (givetvis inte i en kyrka! ) med en bukett rosstammar (en blinkning till det faktum att det i både tv-serien från 60-talet och filmen "Den heliga familjen Addams" från 90-talet finns en scen då Morticia klipper av själva rosorna för att behålla de taggiga stammarna. )
Om oss ShowTex är världsledande när det gäller uppfinnande, tillverkning, försäljning och installation av de mest innovativa, flamskyddade ridåtygerna, kanalerna och rörelsestyrningssystemen som behövs för att uppnå en kreativ vision i evenemang och för professionella inom underhållningsbranschen.
Hon får en tjejkompis, vilket låter oss se en ny sida av den Wednesday vi känner och älskar. Mycket fokus har även lagts på sonen Pugsley och hans nervositet inför att framträda i en ceremoni. Tänk om han gör sin familj (och framför allt sin pappa! ) besviken? Pugsley är den tråkigaste familjemedlemmen och filmen gör inte särskilt mycket för att förändra min åsikt om det, men det är okej. Jag sörjer vad de gjort med Morticia. Hon har alltid varit en matriark, men det roliga har sugits ur henne, lämnar henne som vilken hemmafru som helst i en amerikansk tv-serie - om än med snyggare stil. Jag klamrar mig fast vid de få roliga repliker hon fått. Men filmens främsta problem är en väldigt tråkig antagonist. Den coola familjen Addams motståndare är programledaren för ett inredningsprogram. Det finns så många representantet för medelklassen och etablissemanget som jag gärna sett dem ta sig an, men tydligen är det där jäkla inredningsprogramledarna dem som merst behöver sättas på plats? Trots filmens nätta längd hinner den etablera ett par konflikter som aldrig riktigt leder någonstans.