Sally Hawkins ensamma liv förändras när hon upptäcker en hemlighet i ett laboratorium. Bild: Kerry Hayes The Shape of Water är en djupt gripande och utomordentligt vacker vuxensaga om det sexuellt laddade mötet mellan en städerska och en amfibieman. Kalla kriget möter Jack Arnolds Skräcken i svarta lagunen möter maskinparken i Bonk Business. Så kanske man kunde karakterisera Guillermo del Toros The Shape of Water, den flerfaldiga Oscarskandidaten, ett underverk till film. Inte bara är slutresultatet lika svärtat som perverterat komiskt, som något vaskat fram ur bröderna Coens cinematiska universum. Fantasins flykt känner här inga gränser. Och även om ramhandlingen för tankarna till en veritabel freakshow, företrädesvis Skönheten och Odjuret, är detta den mest ömsinta av filmer, utrustad med ett stort hjärta. Resan går till ett Baltimore anno 1962, rättare sagt till ett topphemligt rymdforskningsinstitut där Sally Hawkins alias Elisa Esposito jobbar som städerska. Hon är den stumma grå musen som bor granne med avpolletterade reklamtecknaren Giles ( Richard Jenkins), en annan ensam själ.
Vad som till exempel gjorde "Frankenstein" så fantastisk var inblicken i monstrets psykologi och känsloliv, där allt han ville var att ha en vän som accepterade honom, men gick berserk när bybornas inskränkthet fick dem att attackera honom. Sjöodjurets våldsamheter grundar sig helt i att han får syn på en attraktiv forskare, den enda kvinnan ombord på båten som ska hitta monstret. Han skadar gärna alla som kommer i hans väg för att kidnappa henne och slår tillbaka för att männen både skjuter och förgiftar honom i sitt eget hem: Amazonas flod och lagun. Vi får aldrig någon inblick i hur monstret hade det före deras intåg och hur det betedde sig då, så egentligen finns det ingen anledning att anta att han inte skulle ha attackerat människorna även om de visat respekt. Varför är det ens attraherat av en mänsklig varelse? Stackars Julie Adams är ytterligare ett offer för sin samtid när den enda funktion som hennes karaktär Keay fyller är att ge monstret ett framtvingat kärleksintresse och ge filmen en konflikt över huvud taget.